Vanliga frågor

Det blir allt vanligare att Djurens Rätt får motta mejl med information om att nätanvändare hittat uppgifter på Facebook, på bloggar eller liknande sociala nätverk där personer uppger de ska skada eller har skadat djur. Ibland visas det även bilder på djur som har skadats eller plågats till döds.

Det kan ibland  vara svårt  avgöra om texter och bilder är sanna eller om de är så kallade internetskämt och fotomontage. Men när djur verkar behandlas illa måste det alltid tas på största allvar.

Om någon skriver eller visar bilder på att de behandlar sina eller andras djur illa, om man kan identifiera skribenten, och om misstanken är stor att det sker i Sverige ska detta anmälas till polisen (114 14) alternativt till länsstyrelsernas djurskyddshandläggare (se mer information längst ned).

Sker ett övergrepp på djur i annat land är det detta lands djurskyddslagar som gäller. Hösten 2011 cirkulerade på Facebook en bild på två unga män som hade hängt en valp i ett snöre. Bilden fick stor spridning i Sverige och ingen visste dess ursprung. Det visade sig att brottet skedde i Sydafrika 2010 men tack vare Facebook i aktuellt land, kunde ungdomarna identifieras och dömas för djurmisshandel. Det är dock inte alltid det får sådant bra och känt avslut.

I bloggar och på Facebook går det nästan alltid att lämna en kommentar vid inlägg. Där kan du skriva vad du tycker om det som personen har skrivit och berätta att det är olagligt. Men många gånger handlar inlägg av den typen om att personen vill få uppmärksamhet, spridning och kommentarer på sitt inlägg, och då kan det vara bättre att ignorera det än att sprida det vidare.

Det är bra att tänka till när det gäller sådana inlägg och inte omgående reagera känslomässigt utan tänka mer strategiskt. Vad har den här personen för tanke eller uppsåt med just den här texten? Det beror naturligtvis på vad det är för typ av inlägg och på vilken plats det ligger. Denna webbplats kan fungera som en hjälp för att bedöma sanningshalten i innehållet.

Det förekommer även en hel del mejl av kedjebrevskaraktär, som uppmanar människor att skriva under och skicka vidare mejlet. Det kan vara bra att känna till att organisationer i allmänhet använder sig av hemsidor snarare än mejl för att samla in namn, eftersom mejlen ger många kopior av samma namn och sällan når sin mottagare. Det finns mer information om problemen med "e-mail petitions" här (på engelska).

Var alltid rädd om din egen och andras säkerhet i dessa sammanhang. Lämna inte ut privata uppgifter till personer du inte känner på nätet.

Vill du läsa mer om urbana myter kan vi hänvisa till dessa webbplatser: www.snopes.com och www.hoax-slayer.com.

Djurens Rätt är en ideell djurskydds- och djurrättsorganisation och har ingen myndighetsutövning. Därför kan organisationen inte gå in och agera i ärenden vid misstanke om brott mot djurskyddslagen eller brottsbalken. Vi har heller inte resurser eller möjligheter att följa upp misstankar om lagbrott på sociala nätverk eller bloggar utan det måste vara du som läsare som agerar.

Du kan kontakta nedanstående myndigheter:

Länsstyrelserna är den myndighet som kontrollerar djurskyddet i Sverige. Gå in på www.lansstyrelsen.se och sök vidare till aktuellt län. Länsstyrelserna har mer information och kontaktvägar på sina lokala hemsidor. Information om Djurskydd finns oftast under rubriken "Djur & Natur".

Jordbruksverket är central myndighet för lagen och ansvarar därför för att utforma bestämmelserna. Jordbruksverket samordnar också länsstyrelsernas arbete med djurskydd. Lagar, föreskrifter och mer information finns på Jordbruksverkets hemsida.

Ja, bland annat så finns det att beställa i webbshoparna Animail och Granngården.

Vill du inte beställa via nätet så fråga efter de märken som finns i deras webbshop i din egen affär.

Andra märken vi känner till är Soll-dog (Sporzoo, 08-531 911 70) och Aptit Grön (Arona Foderfabrik AB, 0140-305 10).

Det första som man i alla fall kan försöka med är att faktiskt prata med personen ifråga om det inte känns alltför obehagligt. Säg att du uppmärksammat att hunden inte verkar må bra, osv.

Beroende på vilken reaktion man får går man vidare på lite olika sätt.

Går det inte den här vägen, ring till länsstyrelsen och be att få prata med en djurskyddsinspektör. Be att hen gör ett oanmält besök hos din granne, det är deras uppgift. Be också att få se inspektionsprotokollet efter besöket.

Om det är fråga om uppenbart djurplågeri, anmäl även ärendet till polisen. Man kan vara anonym. Djurskyddsinspektörer är ofta överbelastade och polisen prioriterar sällan djurskyddsfall, men ge inte upp! Ibland kan man behöva ligga på lite extra själv för att verkligen se att det händer något.

Läs mer här

Den svenska djurindustrin är, liksom djurindustri i andra länder, full av problem för djuren. Djuren drivs till att producera stora mängder mjölk och ägg eller växa i snabb takt. Uppväxtmiljöerna tillgodoser sällan djurens behov av att utföra sina naturliga beteenden, som till exempel att böka eller picka och krafsa i marken och beta gräs, ha tillräckligt med utrymme ett ett bra underlag som möjliggör rörelse och att unge och modersdjur får vara tillsammans till den naturliga tiden för avvänjning. I samband med transporter skadas och självdör varje år omkring 200 000 individer bara i Sverige. Vid slakteriet väntar en för djuren ny och skrämmande omgivning, personal som jobbar under hård tidspress och många gånger plågsamma bedövningsmetoder som levande upphängning i benen (fåglar) och smärtsam gasbedövning med koldioxid.

Den här hanteringen borde inget djur behöva utsättas för. Att det i vissa fall är värre någon annanstans gör det inte okej att stödja det som är närmare men som också är dåligt.

Läs gärna mer om djurens situation i den svenska livsmedelsindustrin här där vi också skriver om vårt arbete på internationell nivå, till exempel mot svansklippning av grisar, för ett förbud mot burhållning och fixering av djur i livsmedelsindustri och mot långa, plågsamma transporter av djur. Det är mycket viktigt att djurskyddsnivån höjs inte bara i Sverige, utan även i andra länder.

Djurens Rätt anser att djur är individer med rätt att leva sina liv för sin egen skull och är därför emot all slakt av djur i livsmedelsindustrin. Begreppet halalslakt används ofta när det som egentligen avses är slakt utan bedövning, trots att det inte är samma sak. Halalslakt kan ske med bedövning, och mycket slakt utan bedövning är inte halalslakt utan kött från konventionell slakt som säljs utan särskild märkning.

Slakt utan bedövning är plågsamt

Djurens Rätt anser att det av djurskyddsskäl inte ska vara tillåtet att döda djur utan föregående bedövning. Avblodning utan föregående bedövning är mycket plågsamt. Att djur bedövas innan avblodningen vid slakt, och att bedövningsmetoden som används är effektiv så att djuret förlorar medvetandet snabbt, utan upplevd ångest eller smärta, är en mycket viktig djurskyddsfråga. Läs mer om slakt utan bedövning här. 

Hur ser det ut i Sverige idag, är halalslakt tillåtet?

Halalslakt är tillåtet, men inte slakt utan bedövning. Enligt svenska djurskyddsbestämmelser måste djur bedövas innan avblodning. Halalslakt i Sverige och på många andra platser skiljer sig alltså inte djurskyddsmässigt från hur andra djur i Sverige slaktas.

Varför stoppas inte importen av kött från djur som slaktats utan föregående bedövning?

Det är inte möjligt för enskilda medlemsländer att förbjuda import av varor som är tillåtna att producera i andra medlemsländer. Detta skulle strida mot reglerna om fri rörlighet av varor inom EU:s interna marknad. Så länge det är tillåtet att slakta djur utan bedövning i EU:s medlemsländer är det inte möjligt för Sverige att införa ett förbud mot importen.

Vad gör Djurens Rätt?

Vårt mål är ett samhälle fritt från djurförtryck, där alla djur har rätt att finnas till för sin egen skull. Vi är därför emot all slakt. Men vi arbetar också för förbättringar för de djur som lever här och nu. Det innebär att vi arbetar både nationellt och internationellt för att reglerna kring slakt ska bli så bra som är möjligt, ur ett djurskyddsperspektiv. Några exempel på frågor som Djurens Rätt driver:

• För ett krav på bedövning vid all slakt, på EU-nivå.
• Mot plågsamma bedövningsmetoder, som levande upphängning av fåglar på slakterier inför elbedövning och koldioxidbedövning av grisar och fiskar.
• Mot att djur skadas och självdör i samband med transporter till slakterierna. På EU-nivå behövs en maximal transporttid införas på 8 timmar för däggdjur och 4 timmar för fåglar. 
• För att transporter av levande djur till slakt ersätts av transporter av kött, genom att djur i större utsträckning än idag när de ska slaktas, slaktas på gårdsnära eller mobila slakterier.

Läs mer om Djurens Rätts arbete här.

Mycket har hänt de senaste åren på forskningsfronten gällande in vitro-kött (också kallat odlat kött eller cellbaserat kött). Metoden går ut på att celler från djur odlas i tillväxtmedium i särskilda behållare, och bearbetas för att ges samma egenskaper som "vanligt" kött.

Djurens Rätt förhåller sig försiktigt positiva till den framtida utvecklingen, då dessa produkter kan tänkas nå en målgrupp som inte tilltalas av växtbaserad mat. I dagsläget kvarstår dock några utmaningar att lösa:

1. Ursprungscellerna måste tas någonstans ifrån, dvs från djur. Nya odlingar från ursprungsceller behöver startas ganska ofta, eftersom odlingarna åldras på olika sätt med tiden. Det handlar inte om några smärtsamma ingrepp, men det återstår ändå att dessa djur behöver hållas på något sätt, och det kanske inte ligger i deras intresse. Här behöver avvägningar göras mellan dessa djurs intressen och hur många djur som kan besparas lidande jämfört med dagens djuruppfödning för kött.
2. In vitro-kött kommer att klassas som "Novel foods" under EU-lagstiftning, vilket innebär att djurförsök kommer att krävas för att testa säkerheten för människor.
3. In vitro-kött är idag resurskrävande, och produktutvecklingen av alternativ till kött skulle därför komma längre om resurserna istället satsades på växtbaserade produkter. Återigen blir det en fråga om målgrupp och efterfrågan.
4. Cellerna odlas idag i näringsmedium som kommer från ofödda kalvar. Det är naturligtvis ingen acceptabel metod. Även på detta område händer det dock mycket inom forskningen så förhoppningsvis finns snart en djurfri metod på plats för själva odlingen.

Husmusen är den vanligaste gnagaren som kommer in i husen. Den är 15-19 centimeter lång inklusive den långa svansen, och har stora öron. Råttor kan bli mycket större. Sorken, som sällsynt kan komma in i hus, har kort svans och små öron.

1. Försök att hitta var djuren tar sig in i huset och stäng igen med något som de inte kan gnaga sönder.

2. Lägg ut vitlök eller något annat som luktar starkt där du inte vill ha gnagare. I hus där inga andra djur bor går det också att skrämma bort mössen med apparater som avger så höga toner att människoörat inte kan uppfatta dem.

3. Använd en levandefångstfälla från tex Granngården, en järnhandel eller liknande. Det är en nätbur som slår igen när djuret gått in. Släpp ut djuret på något trevligt ställe.

OBS! Tänk på att råttor och möss är lättstressade djur och hanteras fällan fel är det ett djur med magsår som släpps ut.

Om du ska använda en levandefångstfälla, gör såhär:

Bädda in fällan så att djuret inte känner sig hotat både uppifrån och från alla sidor. Lägg in mycket och god mat, t ex russin, kattpellets och frön. Låt gärna fällan stå öppen och ogillrad några dagar och kontrollera om någon varit inne och ätit och fyll på med mat. Om de blir lite vana att få mat i fällen blir stressen mindre när den sedan slår igen, då kan de fortsätta att sitta där och äta. Kontrollera en gillrad fälla väldigt ofta. Bär det fångade djuret till lämpligt ställe, inte för nära bostaden. Ett uthus, en vedbod eller liknande om det är snö och kallt ute. Ta gärna med lite matsäck och bäddmaterial, t ex gamla vantar och tröjor så de tycker att den nya boplatsen är trevlig. Fortsätt ge en näve solrosfrön eller nötter under vinterhalvåret så stannar musen garanterat i sin nya trygga miljö i uthuset.

Råttor är smarta djur som både kan skratta och visa empati. Läs gärna mer om djurs mentala förmågor!

Att vara volontär kan innebära allt från att dela ut flyers, sätta upp affischer, delta på vår sommarturné eller att hjälpa till med kontorssysslor. Det finns möjligheter att engagera sig i Djurens Rätts lokalorganisationer. Det finns en uppsjö av saker du kan göra för djuren! Läs mer på: djurensratt.se/engagera-dig

Det går även att kontakta några av de organisationer som arbetar med rehabilitering eller omplacering av djur - dessa organsationer finns i vårt omplaceringsregister.

Internationellt så finansieras de flesta djurcentra med volontärernas pengar. Priset brukar ligga på runt 8.000 kr för en månad, men det varierar. I priset ingår i regel mat och husrum. Minimitid för att stanna brukar vara två veckor. Ofta arbetar man några timmar om dagen och har några timmar ledigt. Arbetet går ut på att sköta om djuren och hjälpa till på centret med vardagssysslor och reparationer.

För organisationer som arbetar för djur runt om i världen, se worldanimal.net. Kontakta de organisationer i de länder eller områden du är intresserad av att besöka och göra en insats i.

Fler nyttiga länkar:

• www.idealist.org
  Världens största volontärdatabas.
• www.ecovolunteer.com
  Förmedlar jobb med flera typer av djur över hela världen, allt från snöleoparder till definer och apor.
• www.greenvol.com
  Här går det att beställa en bok som heter Green volunteers. Den innehåller ingående information om hundratals volontärprojekt angående djur och natur.
• www.environmentjobs.co.uk
  Environment jobs, volontärjobb i Storbritannien inom miljöområdet.
• www.greenforce.org
  Förmedlar jobb med olika djurarter på Borneo, Bahamas, Fiji, där man samtidigt tar dykarcertifikat.
• www.volunteerinternational.com
  Förmedlar jobb med bland annat elefanter på Sri Lanka eller volontärjobb på Maldiverna.
• www.corfudogs.org
  Arbeta med hemlösa hundar i Grekland.
• www.sos-animals.se
  Arbeta med hemlösa hundar i Spanien.