• Foto: Mostphotos
    Bild 1 av 1

Dun & fjädrar

Dun är det mjuka lagret av fjädrar närmast huden på en fågel och finns huvudsakligen på bröstkorgen. De här fjädrarna anses mest värdefulla då de är extra mjuka. De kommer ofta från sjöfåglar som gäss och ankor där dunet håller dem varma i det kalla vattnet. De flesta produkter märkta ”dun” är en kombination av dessa underfjädrar och andra fjädrar. Ju mer dun i en produkt, desto värdefullare anses den. Ett vanligt duntäcke innehåller dun från ca 75 fåglar. I Sverige importeras nästan allt dun, främst från Kina men även från Ungern, Polen och Ryssland. (1)

Dun och fjädrar kan tas från fåglar på två sätt; dels efter slakt av djuren, dels genom plockning av levande fåglar. Det största dunproducerande landet är Kina, följt av Ungern och Polen. Kinas leverantörer producerar ca 80 procent av världens dun och fjädrar. I en kartläggning av dunindustrin gjord av TV4:s program Kalla Fakta i februari 2009 uppgav nästan 90 procent av de tillfrågade företagen i Ungern, Polen och Kina att de sålde dun som plockats från levande fåglar. En gås kan plockas upp till fyra gånger om året och kan därmed ge en fyrfaldig dunavkastning jämfört med fåglar som plockas på sitt dun efter att de dödats.(5)

Dun från levande fåglar

TV-programmet Kalla Fakta besökte i februari 2009 en farm i Ungern där arbetarna handplockade dun från gäss. En av anledningarna till att levande fåglar plockas är att dunet från slaktade fåglar inte räcker för att motsvara efterfrågan.(1) Eftersom varje fågel plockas flera gånger får man ut mer dun per fågel jämfört med slaktdunet. Man slipper också rengöra dunet och det anses hålla högre kvalitet om det kommer från levande fåglar än om dunet plockats efter slakt.(2)

Fåglarna som skulle plockas i Kalla Faktas film bands ihop vid fötterna för att de inte skulle sparkas och bitas. Sedan lades de på rygg i plockarens knä. Man plockar från hela fågeln, även hela halsen. Ofta går plockningen på ackord och det innebär ett oerhört stressmoment för fåglarna. "Jag skulle tro att det säkert är ett antal av dem som dör av det här, för det är ett väldigt stressande moment. I en sådan här hantering kan djuren dö av ren skräck." sa Johan Beck-Friis, informationschef vid Sveriges Veterinärförbund, i programmet.

Det är också väldigt vanligt att de får stora sår, ibland upp till en decimeter långa. De sys ihop på plats av plockarna helt utan bedövning. Fåglarna plockas upp till fem gånger under sin livstid. Eftersom dunet inte hinner växa så mycket förrän det plockas igen innebär det att dunet blir väldigt fint, vilket anses vara attraktivt. Sår som uppstår i samband med plockningen kan infekteras av fluglarver och orsaka mycket plågsamma tillstånd hos gässen. 50 procent av alla gäss som plockats till dunproduktionen slaktas och den andra hälften används i gåsleverproduktion.  

I Europa blir ungefär en miljon gäss varje år upprepat plockade på sitt dun och sina fjädrar medan de lever. I Östeuropa utförs det av något som kallas plockningsbrigader, arbetare som rör sig från farm till farm för att slita dunet av gäss och ankor.(2) Plockning av levande fåglar sker främst i Ungern och Polen men också i Tyskland, Frankrike och andra länder som föder upp gäss till livsmedelsproduktion. Kontrollerna mot plockning av levande fåglar ska ske av EFSA (European Food Safety Authority) men det är svårt att kartlägga vilka uppfödare som plockar sina fåglar levande eftersom många av plockningsbrigaderna är verksamma på den svarta marknaden och faller därför under radarn. Kontroller som utförs av organ med anknytning till dunindustrin (som IDFL) inte är trovärdig och ofta partisk.(2)

Plockning av levande fåglar strider mot både EU:s direktiv och Europarådets konvention för djur i livsmedelsproduktion (dit gässen räknas eftersom köttet tas tillvara efter slakt). Enligt EU-direktivets tredje artikel är medlemsländerna skyldiga att se till att djurägare vidtar alla rimliga åtgärder för att se till att djuren inte utsätts för något onödigt lidande, smärta eller skada.

Europarådets konvention innehåller väldigt allmänt skrivna rekommendationer, samt mer detaljerade regler framtagna av en expertgrupp. Av dessa regler framgår att varken fjädrar eller dun ska plockas från levande fåglar. Ungern och Polen (som är de länder i Europa där man vet att plockning av levande fåglar förekommer) har skrivit under konventionen.

Dun från döda fåglar är inte lösningen

När det gäller dun från döda fåglar så finns det andra aspekter att ta hänsyn till. Fåglar som används för produktion utsätts för andra typer av ingrepp innan de slaktas. Tvångsmatning för gåsleverproduktion, benproblem, fjäderplockning och kannibalism, fågelinfluensa och brist på vatten är några av de bristerna som sällan nämns när certifikat tas fram för etisk dun.

Produktionen av Foie Gras innebär att ankor och gäss tvångsmatas med så stora mängder mat att deras lever sväller till upp mot tio gånger sin normala storlek.(7) Fåglarna tvångsmatas flera gånger per dag genom att en pump körs ned i halsen och trycker ned upp till ett halvt kilo foder på bara några sekunder. Den förstorade levern kan leda till att fåglarna får svårt att gå och andas. Många djur dör av skador, värmeslag och av att levern slutar att fungera.(7) Vattenlevande fåglar har svaga ben och leder, eftersom de inte har behov av att kunna bära upp sin vikt på land under längre perioder. Detta kan ge upphov till ben- och fotproblem, speciellt där fåglarna ofta hålls på gallergolv eller hårda golv. Det är vanligt i stordriftssystem. (8) Avel med hög produktion, stressande miljö, trängsel och ohygieniska förhållanden, bidrar till att fåglarnas immunförsvar försämras. Det medför att fågelinfluensavirus får utrymme att växa till, spridas och mutera. I drabbade besättningar har fåglarna ofta avlivats med mycket grymma metoder: ankor, gäss och kycklingar begravdes levande, brändes till döds, eller dog av kvävning. (8) Fjäderplockning och kannibalism är allvarliga djurskyddsproblem som båda har koppling till att fåglarna inte får utlopp sina naturliga beteenden såsom att söka efter föda och putsning - något som är knutet till tillgång på öppet vatten.(8) Ankor har ett starkt behov av tillgång till vatten för att simma och bada i, för att tillfredsställa sina biologiska och beteendemässiga behov. Ankor utan tillgång till öppet vatten har högre dödlighet än andra ankor, och drabbas av större problem med avseende på fjäderplockning och hudproblem på fötter och tår. (8) 

Istället för dun

Qualofill, Fiberfill, Polarguard och Thinsulate heter några av de syntetmaterial som kan användas istället för dun. Det går också utmärkt att köpa in jackor som använder polyester eller bomull som foder. Syntetmaterial förlorar inte, till skillnad från dun, sin isolerande egenskap när det tvättas och blir blött. Genom syntet undviker man också allergirisken som är stor vid användandet av dun och fjäderprodukter.

Källor

  1. Hermanrud, P. "Dun till varje pris", Kalla Fakta, TV4, 2009-02-01.
  2. Farkas, R. et al. (2001) Traumatic myiasis of geese in Hungary. Veterinary Parasitology 95: 45–52.
  3. Council Directive 98/58/EC of 20 July 1998 concerning the protection of animals kept for farming purposes. 
    Hemsida: http://www.coe.int/sv/web/conventions/full-list/-/conventions/treaty/087   Sidan besökt 2015-11-11
  4. European Convention for the Protection of Animals kept for Farming Purposes (CETS 087). Hemsida:http://conventions.coe.int/Treaty/en/Treaties/Html/087.htm. Sidan besökt 2015-11-11
  5. Intergroup on the Welfare & Conservation of Animals, “Report of the 270th Session”, April 2011. 
  1. Intergroup on the Welfare & Conservation of Animals, “Report of the 270th Session”, April 2011, http://www.animalwelfareintergroup.eu/wp-content/uploads/2011/09/minutes270.pdf
  2. Scientific Committee on Animal Health and Animal Welfare (1998) Welfare Aspects of the Production of Foie Gras in Ducks and Geese. Sidan besökt 2015-12 -09.
  3. Ankarcrona E.(2009). Sveriges Lantbruks Universitet, Ankuppfödning.