Jakt

I Sverige dödas årligen över en miljon djur under jakten, och därtill skadeskjuts ett okänt antal. De djur som jagas mest i Sverige är rådjur, älgar och harar. Rovdjur som exempelvis vargar och rävar jagas också.

Jakten skadar och dödar också andra än de jagade djurindividerna. Även djur som utnyttjas som jaktredskap dödas. Dit räknas bland annat de hundar som faller offer för jägarnas kulor, skadas och dödas av andra djur eller som går trafikdöden till mötes. Jakt pågår även ute till havs, där sälar och i vissa länder valar och delfiner jagas. Det används många olika typer av vapen i jakten mot djuren. Vanligast är gevär med kulor eller hagel, men man använder även fällor, harpuner, andra djur och så vidare.

Ett vanligt argument för att jaga är att man tycker om att vara ute i naturen. Men det finns många sätt att njuta av naturen som inte innebär lidande och död. Detsamma gäller för kamratskap och avkoppling, två andra argument som ofta förs fram.

Begreppet viltvård hörs ofta i samband med jakt. Men jakt är inte en djurrättsligt acceptabel metod att minska antalet djur av en viss art, eftersom jakt orsakar lidande och död för djuren. Samhällsresurser måste avsättas för att utveckla andra former för populationsreglering. Den enda form av jakt som är acceptabel är sådan som sker för enskilda djurindividers skull. Dit skulle man kunna föra så kallad barmhärtighetsjakt, det vill säga jakt på en sjuk djurindivid som endast har ett svårt lidande framför sig.

Djurens Rätt anser att det enskilda djuret ska stå i centrum. Det ligger inte i dennes intresse att bli jagad för att sedan bli dödad eller skadad. Djur är kännande varelser, och bör betraktas som individer med egna intressen och behov. Inget av detta ryms inom begreppet jakt, som ser till arter och populationer istället för till individer. För den jagade är ett sådant resonemang oväsentligt.

Djur är inte måltavlor!