Hoppa till huvudinnehåll

Tidigare avvänjning av smågrisar löser inte grundläggande problem

Sveriges Grisföretagare menar, enligt en artikel i Land Lantbruk, att det inte stämmer att avvänjningstiden ska tidigareläggas till tre veckors ålder.

Land Lantbruk skriver idag om den av Jordbruksverket föreslagna ändring som, om den blir verklighet, skulle innebära att smågrisar får avvänjas redan vid 21 dagars ålder. Idag är tidigaste tillåtna ålder för avvänjning 28 dagar.

Djurens Rätt är en av flera aktörer som starkt kritiserat remissens innehåll, brist på vetenskapligt underlag och avsaknaden av samråd under föreskriftsprocessens gång. Djurens Rätt har, liksom djurskyddsorganisationerna Djurskyddet Sverige, World Animal Protection Sverige, Compassion in World Farming Sverige, Svenska Djurskyddsföreningen samt konsumentföreningen Vi konsumenter, i sina respektive remissvar uppmanat Jordbruksverket att dra tillbaka sitt föreskriftsförslag. Den 13 juni skickade vi en gemensam skrivelse till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht med en rad uppmaningar, bland annat att regeringen tydliggör för Jordbruksverket, i regleringsbrev och i andra lämpliga dokument, att genomförandet av livsmedelsstrategin innebär att nivån på djurskyddet ska bibehållas och/eller utvecklas ytterligare.

Enligt en artikel av Land Lantbruk menar Ingemar Olsson, ordförande för Sveriges Grisföretagare, att det inte stämmer att avvänjningstiden ska tidigareläggas till tre veckors ålder. Har vi alltså, och alla de som med oss kritiserat remissen av djurskyddsskäl, helt missförstått? Handlar ändringen inte om tidigare avvänjning? Har vi läst fel? Nej, tyvärr.

Enligt gällande svenska regler får grisar inte avvänjas innan 28 dagars ålder. Och för tydlighetens skull, Jordbruksverkets ändringsförslag säger att:

"Smågrisar får inte avvänjas förrän de uppnått 28 dagars ålder och ska då ha vant sig vid tillskottsfoder. Smågrisar får dock avvänjas upp till sju dagar tidigare under förutsättning att samtliga punkter nedan är uppfyllda".*

En av de 12 punkterna som ska vara uppfyllda lyder: "I varje djuromgång har högst 10 % av smågrisarna en avvänjningsålder som understiger 26 dygn".

Alla smågrisar ska alltså inte få avvänjas vid 21 dagars ålder, "bara" 10 %. Gör det problemet mindre? Visst är det bra att avvänjningsåldern inte sänks rakt av och drabbar alla smågrisar. Men, och det här är viktigt, djurskyddslagstiftningen gäller för varje individ, för var och en av grisarna. Inte på gruppnivå!

Det är ekonomiska skäl som ligger till grund för ändringen. Med en kortare ditid kan suggan insemineras tidigare inpå förlossningen och hinner föda fler kultingar under sin livstid. Fler kultingar betyder mer pengar. Ytterligare en orsak till ändringen, som också nämns av Ingemar Olsson, är att "vi vill spara suggan". Det är ingen slump utan ett resultat av medvetet avelsarbete, att suggorna i köttindustrin idag jämfört med ett antal år tillbaka föder mycket större kullar, både i antal kultingar och i hur mycket de väger. Det blir därmed särskilt påfrestande för suggan att ge di till alla sina ungar och att göra det så länge som de och hon behöver det i enlighet med sina naturliga beteenden och behov. Det är ett skapat problem och det kan lösas genom att stoppa aveln för hög produktion (många, stora smågrisar), istället för att som nu försöka bota symptomen med dålig medicin som heter tidigare avvänjning och som i sin tur leder till fler djurvälfärdsproblem.

Ja, det är viktigt att grupper av flera suggor och smågrisar ska kunna hållas ihop (flyttas samtidigt från ett stall till ett annat till exempel), för att minska risk för smittspridning och ökad användning av antibiotika. Argumentet används för att övertyga om att det är en bra idé med tidigare avvänjning. Men argumentet håller inte eftersom en förutsättning för det inte alls är att en del av smågrisarna ska få avvänjas tidigare än 28 dagar.

I Djurens Rätts remissvar till Jordbruksverket framförde vi följande:

"Vi är starkt kritiska till den föreslagna ändringen som innebär att det blir tillåtet att avvänja smågrisarna tidigare än vad som är tillåtet idag. Det är anmärkningsvärt att Jordbruksverket bortser från forskning som visar att tidig avvänjning har allvarliga negativa effekter på djurvälfärden, och istället endast hänvisar till grisbranschens egen pilotstudie. Grisar diar naturligt i 9–20 veckor och stannar hos mamman mycket längre än så.1 Dagens lägsta tillåtna avvänjningsålder på fyra veckor är redan betydligt lägre än det naturliga, och innebär en stor påfrestning för grisarna. Enligt en reviewartikel från 2008 innebär avvänjning vid tidigare än fyra veckor att grisarna tar längre tid på sig att äta fast föda, dricker extremt mycket vatten och utvecklar orala stereotypier som "bellynosing" och "bellysucking".1 Förekomsten av bellynosing ökar ju lägre avvänjningsåldern är (från 28 dagar och ner till 15 dagar).EFSA:s rekommendation är att avvänjning inte ska ske innan fyra veckors ålder.3

En tidigare avvänjning medför ökad risk för problem som avvänjningsdiarréer och därmed ökad antibiotikaanvändning, vilken i sig bidrar till antibiotikaresistens som har oerhört allvarliga konsekvenser för både grisar, människor och andra djur.

Åtgärder som till exempel extra hälsokontroller kan inte ersätta delar av den viktiga digivningstiden. Med anledning av villkoret att det i varje djuromgång högst får vara högst 10 procent av smågrisarna som har en avvänjningsålder som understiger 26 dygn vill vi poängtera att en tillräcklig digivningstid är viktig för var och en av grisarna och att lagstiftningen gäller varje individ."

* Det är dessa punkter som ska vara uppfyllda:

  1. Besättningen är ansluten till en frivillig organiserad hälsokontroll med plan och riktlinjer som Jordbruksverket har godkänt med särskild hälsokontroll av smågrisar.
  2. Besättningen är ansluten till det frivilliga biosäkerhetsprogrammet ”Smittsäkrad besättning gris” och är ansluten till nivå ”Spets” enligt programmets plan och riktlinjerna.
  3. Besättningen har en godkänd djurskyddsdeklaration.
  4. Smågrisarna föds upp omgångsvis under digivningsperioden. Efter digivningsperioden flyttas de avvanda grisarna till en annan stallavdelning där de föds upp omgångsvis. Under dessa perioder blandas inte grisarna med grisar från andra djurgrupper.
  5. De stallavdelningar som används för uppfödning enligt punkt 4 är tomma på djur i minst fem dygn mellan varje djuromgång samt är rengjorda och desinficerade innan en ny omgång djur sätts in.
  6. Vid kullutjämning under digivningsperioden flyttas inte någon smågris till en smågriskull där smågrisarna är äldre än 2 dygn.
  7. När smågrisarna avvänjs äter de speciellt avpassat tillskottsfoder i tillräcklig mängd. Tillskottsfodret ska vara mjölkbaserat.
  8. I varje djuromgång har högst 10 % av smågrisarna en avvänjningsålder som understiger 26 dygn.
  9. Vid avvänjningen har smågrisarna en för sin ålder normal vikt.
  10. Efter avvänjning förekommer inga beteendestörningar så som flanksugning, eller svansbitning annat än undantagsvis.
  11. De stallavdelningar som används för uppfödning enligt punkt 4 har anläggning för tillskottsvärme.
  12. Reservelverk finnas på anläggningen.

Källor

  1. Widowski, T., Torrey, S., Bench, C., Gonyou, H. (2008) Development of ingestive behaviour and the relationship to belly nosing in early-weaned piglets. Applied Animal Behaviour Science 110:1–2, 109–127.
  2. Widowski, T.M., Cottrell, T., Dewey, C.E., Friendship, R.M. (2003) Observations of piglet-directed behaviour patterns and skin lesions in 11 commercial swine herds. Journal of Swine Health and Production 11, 181–185.
  3. EFSA (2007) Animal health and welfare aspects of different housing and husbandry systems for adult breeding boars, pregnant, farrowing sows and unweaned piglets. Scientific Opinion of the Panel on Animal Health and Welfare.
Linda Björklund

Linda Björklund | Etolog

24 augusti 2017

Har du fått nog av trånga hönsburar, långa djurtransporter och plågsamma djurförsök?

Bli medlem